V15+2 och någon som gillar att skrämma slag på mamma
Jag svettades ännu mer och fick panikkänslor. Samtidigt stod vår lilla treåring breve mig och höll mig i handen. Kaos i mitt huvud samtidigt som jag pratade lugnande med den blivandes storasystern.
Men sen så hittade hon dom, lite högre upp än sist. Typ vid naveln. Phu...
Kan jag slappna av nu!!?? Sa jag
Ja nu kan du slappna av sa hon. Å detta är positivt sa hon. Pigg bebis. Den smiter undan hela tiden. ;)
Hjälp vad jag hann tänka många tankar. Det är detta som är min skräck just nu. Att jag helt ovetandes kan gå miste om det vi längtar så efter. Att jag kan gå runt å ha ett dött barn i magen utan att veta om det.
Jag har varit med om det
Nu när illamåendet e borta och jag känner mig helt "normal". Det känns så overkligt att det är någon där inne så. Att jag är gravid?!
Jag tror ju jag känner något ibland. Men än e det så svagt så jag vågar inte lita 100% på det.
Därför är det så skönt att nu varje vecka få det bekräftat. Känns så skönt att dom tar min oro på allvar.
Å bm sa att jag ska tänka en vända till rörande jobbet och sjukskrivning. Pga hur allt är och att jag redan nu har sammandragningar som ibland gör ont.
Å det ska jag verkligen göra..
Men jag tror även att jag kan förändra mitt sätt att tänka och andas. Jag stressar väldigt lätt upp mig efter att jag var utbränd en längre tid för ett par år sen. Det är som att min kropp är allergisk mot stress och att allt slår på för minsta lilla.
I förmiddags var vi hos min mamma en sväng. Såg den här lilla räven bredvid vägen då. Älskar att bo så här lantligt! Nästa projekt när ja e mammaledig är att hitta ett jobba här ute på vischan med ;)
