ivantanpaettsyskon.blogg.se

Att vår resa till barn inte skulle bli enkel har jag alltid känt på mig på något vis. Men att tålamodet, sorg och rädslor skulle testas så här mycket... det hade jag ingen aning om..

Vecka 28❤️ v.27+0 Ultraljudet

Igår var vi hos specialisten för att kolla upp moderkakans läge igen. Första gången denna graviditet jag inte mått dåligt av nervositet innan ett ul ;)
Men känner honom så mkt nu ju hela tiden. Otroligt skönt ❤️
Han sover på förmiddagarna har jag märkt. Då e de ganska lugnt. Bara att han vänder sig lite. Sena kvällar däremot...himlans bökande, så det gör ont eller kittlas 💛

Tillbaka till ultraljudet. När jag väl låg där på britsen så blev ja så klart lite spänd. Man tänker.. Tänk om dom se något nu med honom som inte ser bra ut.. Vet inte vad det skulle kunna vara men.. bara nåt avvikande..

Läkaren började med ett vaginalt ultraljud. Där såg han direkt att moderkakan fortf är en Previa :(
Men han sa att dom måste kolla igen. För han var lite osäker om den fäste över utgången eller om det var på sidan om.. fast att den ändå "hängde" över öppningen. 
ska man få föda vaginalt så måste det vara minst 2 cm från moderkakan till livmodermunnen.. och det var det inte. Så om inget under sker så kommer det bli snitt även denna gång.
Jag reagerade inte på något speciellt sätt.. Jag känner lite sorg att jag inte ska få chansen att få föda fram ett levande barn vaginalt.. För detta är kanske sista chansen... Men samtidigt tackar jag vår första dotter att jag fick föda fram henne , att vara med om det mäktiga.. Trots att det var så sorgligt slut..

Vi fick även se lillebror via ul på magen. Han ville inte visa ansiktet men tillslut fick vi en profilbild som läkaren printade ut till oss ❤️ 
En sån söt liten näsa, mun å haka. Längtar nu så ja sprängs efter honom!
Å nu kommer vi få träffa honom redan i oktober! Magiskt!

Läkaren räknade även ut hur mkt lillebror väger ca. Å han fick det till 1,1 kg :). 10% över normalt. Känns super bra. 🌟

Förhoppningsvis så blir inte detta snitt lika kaosartat som förra. Jag hoppas att vi kommer komma in på planerat datum , lugna å väl förberedda å uppladdade med energi. 
Förra gången så var vi så slut mentalt och jag mådde jättedåligt under snittet å kräktes, höll på å svimma av flera gånger. 
Nu hoppas jag på ett lugn, kanske få spela lite musik å att få behålla honom på mitt bröst i stället för att dom ska rusa iväg ner till neo. 

Det blir bra det här.. Även om jag är rädd så klart för operationen och för smärtan efter. 

Jag ska fortsätta ta det lugnt sa läkaren även om kakan kanske kanske sitter på sidan om nu. Det är fortf risk för blödningar men risken har minskat lite lite. Phju.. ;)

Så nu sitter vi faktiskt på väg på en liten mini semester till Jönköping till svärmor ;) För där finns det stort sjukhus å vi blir ompysslade massor 😉

Igår stannade vi till på ett western-event på vägen hem från sjukhuset. Kolla vilken snygging! ...hästen alltså :)



Till top