ivantanpaettsyskon.blogg.se

Att vår resa till barn inte skulle bli enkel har jag alltid känt på mig på något vis. Men att tålamodet, sorg och rädslor skulle testas så här mycket... det hade jag ingen aning om..

Vecka 36. .... En värk?..

Hjälp... Sitter på en bänk mitt inne i stan. Mamma har kört in mig för att jag ska gå å fixa håret. Tänkte passa på nu ;) sen dröjer det nog ett tag ;)
Jag tänkte att jag tar bussen sista biten in i city så min mamma å min dotter får lättare att hitta parkering. 
Bussen kom å jag tog nog några för snabba steg å sammandragning kom som ett brev på posten. 
Det var inte många stationer att åka men när jag skulle kliva av så gör det så ont så jag höll på å svimma. Jag kunde inte gå upprätt. Så sjuuukt ont gjorde det.  Detta var inte en vanlig sammandragning. Svetten rann å jag har suttit på en bänk nu ett bra tag å andats för att försöka få magen att slappna av. 
Kan det varit en värk!!?

Jag vågar knappt resa på mig igen å känna efter. Tur att ja e ute i god tid. 
Rädd blev jag men försöker slappna av å tänka att han e ganska redo om något mer händer. 
Gårdagen va hemsk. Hade sovit så dåligt natten innan å jag mådde sjukt illa å trött som bara den. Så igår tiggde jag om att han skulle komma snart..
Men nu blev ja lite nervös...



#1 - - Emmet86:

Visst föddes dottern flera veckor tidigt? Själv gick jag in i v 35 idag (34+0) så jag hoppas bebisen stannar 3 veckor till och blir fullbakad. Sen får hon gärna komma!

Svar: Det stämmer. Hon föddes i v 34+1 :)
Längtan

Till top